Som en persika....

I allra största välmening sa min käre sambo till mig;

"Du är som en persika, liten o söt"
Som alltid tog jag komplimangen på helt fel sätt.
"Du menar liten, rund och luden?"

Det är alltså så jag ser på mig själv.
Är det kanske dags för en förändring för att jag ska se mig på ett annorlunda sätt?
Som något mer attraktivt i mina egna ögon, som en...banan?
Med bröst?

Jag har en hetsätningsstörning (inte alls så invecklat som det låter) och min sambo har diabetes.
Det är dags för att förändra vår situation till något mer hållbart, typ att bli friska.

Jag har sen länge spanat in GI viktkoll, men inte velat gå med ifall jag inte skulle lyckas.
Igår fick jag ett infall.
Nu går jag med!

Inte nog med att det rök 300 pix på medlemsskap för tre månader,
jag fick ju springa iväg och panikhandla till en frukost för idag.
*POFF* så rök 100 spänn till, på lite bacon och ägg...
Vågar inte räkna på vad middagarna och luncherna kommer kosta...

Jag kommer önska mig valnötter och laxfilé i julklapp, bara så ni vet....

Undrar hur länge det är hållbart.
Detta ska alltså bli en livsstil, inte en diet...

Jag tittar mig i spegeln och konstaterar att det verkligen behövs en knuff åt rätt håll nu.
I mitt undermedvetna tänker jag:
"banan Malin, tänk på bananen med lökar!"


Kosta vad det kosta vill, min 21 månaders son har nog inget emot att använda plastpåsar som blöjor...