Jag tror att den mentala delen är lika viktig som den praktiska när det gäller viktnedgång.
Jag har ett litet tips till er därute som har, liksom jag, svårt att komma på rätt bana.
Det finns så många "måsten" och förbud här i livet, låt inte din nya livsstil bli ett av dom.
"Jag får inte äta kakor"
"Jag måste träna för att bli smal"
Tänk så här istället:
"Jag har valt att utesluta produkter som inte är bra för mig"
eller
"Jag behöver träning för att leva det sunda liv jag vill leva"
Jag kan ibland tycka synd om mig själv, när man sitter på kalas och suktar efter tårtan.
Men dom gånger jag har tänkt som ovan, har jag blivit påmind om varför jag inte äter tårtan.
Jag och ingen annan är ansvarig för mitt liv och hur jag lever det.
Jag bär själv ansvaret för hur min kropp ser ut och vilken skada mina inre organ eventuellt har pga övervikt och för högt sockerintag.
Då är det inte lika svårt längre.
Dessutom handar det om planering.
Ska man på kalas eller någon annan festlig högtid, ta med eget!
Det finns massor med recept på GI-vänliga desserter som man kan ta med.
Det får värden/värdinnan helt enkelt acceptera, annars finns det ingen hänsyn eller förståelse och då kan man ju börja fundera över om man vill ha en sådan "vän"?
Mitt tips till er:
Se din livsstil för vad den är.
Njut av det du får istället för att vara bitter över det du har valt att ta bort ur ditt liv.
Gör GI till en fest! Jag brukar efter mina två första intensivveckor göra myskväller med ett glas rött (vilket Paulun rekommenderar i sin bok 50 genvägar..), bryta ned två bitar mörk mintchoklad blandat med mandlar eller skära upp lite brieost och torkat renkött.
SvaraRadera